Betydelsen av ett körkort!

Japp, ska åka till jobbet nu, NU! Jag börjar inte förrän klockan nio, men ändå så måste jag åka kvart i åtta. Varför? Jo, för att busstiderna suger och jag har inget körkort så jag kan inte själv styra över när jag ska åka. Nu känns det som att det är dags att ta tag i körandet och skaffa det där förbaskade körkortet. Men jag vet att det inte kommer att bli en dans på rosor....

Time to goooo!

Fotbollstankar

Snart smäller det! På söndag är det dags för den sista matchen och jag vet inte riktigt hur mina känslor är, nervös eller taggad, spänd eller avslappnad? Det återstår att se! Ser i alla fall fram emot att träna på tisdag, vilket jag inte har gjort på flera veckor på grund av mitt gamla schema. Wihi!

GO FLEN!

En härlig sovmorgon

Börjar inte jobba förrän klockan ett idag så jag har nu unnat mig en riktigt skön sovmorgon. Det är så jäkla skönt att sova. Det borde inte vara så skönt och viktigt här i livet. Jag känner att när jag vaknar upp på morgonen och bara MÅSTE gå upp trots att jag är så jäkla trött, då tänker jag bara på när jag kommer hem från jobbet på kvällen och får sova. Det är till denna stund min allra första tanke på dagen går. Hur bra är det? Inte alls bra. Jag hoppar över hela dagen och ser inget positivt med den eller att jag med denna dag ska göra något roligt eller bra som jag kan ta med mig i livet. Måste ändra på mig och inse att det är när jag är vaken som jag kan uppleva saker och ting. Att sova är inte allt!

Imorgon...

...har jag och älsklingen varit tillsammans i tre år och fem månader. Känns underbart!

Tha work

Min vardag ser helt annorlunda ut mot hur den såg ut för bara några månader sedan. Då gick jag i skolan och träffade vännerna varje dag, och resten av tiden gick åt att plugga, träna och mysa med pojken, katten och familjen. Men nu, nu är det andra bullar. Idag hinner jag inte mysa lika mycket och ofta med girlsen, familjen och Simba, the cat. Men när jag väl gör det känns det mer speciellt än förut. Dessa tillfällen är mer efterlängtade nu än då de "bara" var en del av vardagen.

Nu är det jobb som gäller och jag gillar verkligen känslan av att ha en jobb. Det här med jobb är en helt ny värld för mig och allt är nytt och spännande. Ett stort plus med mitt jobb är att det är så otroligt roligt. Som nybliven student hade jag inte så höga förväntningar på mitt första jobb, men jag hade turen att hamna på lager 157. Gillar starkt det ansvar som jobbet medför, serviceinriktningen och även den ständiga kontakten med människor.

Fick idag uppleva en sida av mitt jobb som jag tidigare inte har stött på. Jag städade nämligen toaletterna imorse och möttes då av en fruktansvärd lukt. HAHA! Det var blöjor som var skurken till denna fruktansvärda lukt som verkligen höll på att få mig att spy. Men i varje arbete måste man övervinna sig själv vid "hinder", så jag höll andan och bytte snabbt soppåsen.

Skräckfilm - inte min grej!

Jag måste säga att jag var en duktig flickvän igår, då jag tappert ställde upp för min pojkvän när han ville kolla på en skräckfilm. Själv avskyr jag allt vad skräckfilmer heter, jag klarar inte av dem. Mina nerver kollapsar och jag mår allmänt illa av dessa filmer. Jag kan heller inte förstå syftet med skräckfilmer, men det beror ju sannerligen på att jag inte finner något nöje i att ständigt bli rädd.

Men men... Jag ställde upp i alla fall och filmen vi kollade på hette Vacancy, så jäkla läskig. Under filmen sms:ade Elin och jag med varandra och jag visste att hon hade sett denna film förut, så jag försökte lirka ur henne hur den skulle sluta, skulle de överleva eller skulle de dö? Men av min svikande vän fick jag inget svar, så mina nerver fick aldrig ro...

Jag antar att detta med att "ställa upp" för varandra är ganska viktigt i ett förhållande och jag vet att Sebbe ständigt ställer upp för mig, så det fick väl gå för den här gången då.

Att börja blogga....Igen!

AAH! Ska jag ge mig in på detta med att blogga nu igen? Det är frågan som ständigt ekar i mitt huvud. Men jag vill så gärna. Känslan och tanken av att bara sitta och skriva av sig tankar, idéer och känslor känns lockande. Samtidigt vet jag att risken för att jag faller för min bekvämhet och lathet är stor, vilket gör att jag känner mig tveksam. Men va fan, man kan ju inte gå runt och tveka sig i genom livet, utan det är bara att köra... Så får jag se i efterhand hur det gick. Jag har inga höga förväntningar på mig själv och mitt bloggande, utan jag bestämde mig för att starta en ny blogg för att jag saknade känslan av att blogga. Jag önskar mig själv lycka till. Lycka till Sandra!