Tiden går...

Malin och jag har nu länge pratat om att vi ska ha födelsedagsfest tillsammans när vi fyller 20 år. Så det blir i så fall en 40 årsfest. Malin fyller 11/4 och jag 14/4, så det vore perfekt att ha festen tillsammans. Sedan känns det extra roligt att det är med Palmen eftersom vi är gamla barndomsvänner och nu det senaste halvåret har vi återupptagit vår vänskap, och på så sätt känns det otroligt att få ha min 20 årsfest tillsammans med en fin barndomsvän. Och när vi är två som har festen kan vi lättare få fler människor att komma, för en fetstor fest det ska vi ha.

Igår morse blev jag väckt...

Igår hade jag min efterlängtade sovmorgon, jag hade jobbat sex dagar i rad och det skulle även bli en sjunde. Jag skulle börja klockan tolv och därför skulle jag kunna sova ut riktigt ordentligt. Och allt gick enligt planerna tills ca kvart över tio då jag blev väckt på ett mycket oväntat sätt. Jo, det var nämligen så att Flens bostad skulle testa Radon-halten i lägenheterna här där vi bor, och därför hade vi fått ett brev om att den 30/1 skulle de placera ut testdosor i vår lägenhet. Detta hade jag helt glömt bort, vilket gjorde att jag blev jävligt överraskad när en man tände lampan i sovrummet där jag låg och sov, och hade ingen aning om att jag var hemma. Jag blev så rädd av synen av en främmande man att jag bara skrek rakt ut, vilket fick honom att hoppa till rejält. Men efter detta lugnade allt ned sig och mannen kunde lämna sin dosa och sen praktiskt taget springa därifrån. Jag tror att vi båda inte hade räknat att det skulle bli som det blev denna morgon....

Lyckad kväll

Mitt senaste inlägg handlar om "tiden innan Amazon", vilket visar att jag inte har varit så bra på att uppdatera eftersom det är en vecka sedan vi girls drog till ama. Men jag måste bara säga att jag hade riktigt, riktigt trevligt den kvällen. Det är mycket länge sedan jag hade så pass kul att jag skrattade så mycket att jag trodde att jag skulle svimma. Oförglömligt när vi sjöng gärnet hemma hos mig till kära Bon Jovi, och sedan blev kvällen bara bättre. Helt crazy. Ett säkert kort till att ha roligt på Ama är toaletten. Varje gång jag besöker ama så blir toalettbesöken antingen helt galna eller så jävla roliga att jag ramlar av toaletten. Detta gäller även i lördags. Något som var så kul var folket som vaqr där. Träffade många gamla sköningar som alltid är roliga att träffa och sedan shakade vi gärnet på dansgolvet hela kvällen.

Och till mina babes. Så kul att träffas nästan allihop, tänker på Maddy som muppar i England, och jag blir bara så glad av att tänka på vilka fina vänner jag har att ha så här kul med. Underbart!

Taggad!

Det har pratats om det ska bli AMA på lördag, och det tycker jag verkligen att det ska bli. Är verkligen sugen på att dra ihop gänget igen, för jag är så sugen på att ha superkul med mina bruds. Vi kanske till och med kan vara här hos mig..........

Måndagsfest

I morse var det ganska jobbigt att gå upp, jag var trött och hade ont i huvudet. I måndags var det nämligen fest hos Patrik i H-näs. Det bästa gänget var där och vi hade så roligt. Det var helst enkelt en riktigt lyckad måndagskväll, bättre än de flesta måndagar.

Sedan var ju det som fick festen att ta slut inte alls roligt. En dum och orättvis olycka... Jag kan säga att jag verkligen hoppas att allt blir bra Sandra.


Nu ska jag överraska Barret genom att städa innan han kommer hem från innebandyträningen. Ciaooo!

Söndag idag

Idag har det varit en fartfylld dag. Gick upp relativt tidigt imorse, klockan halv tio, för att åka iväg och träna fotboll i Sparreholm. Känns så roligt att vara igång med fotbollsträningen nu, och speciellt med nya tränare som kommer med ny inspiration. Sedan träningen drog igång har jag haft ständig träningsvärk, positivt? - Ja visst! Träningen har börjat hårdare än någonsin och i år ska vi uppfylla vårt mål i division tre.

Efter träningen kom Sebbe och hämtade upp mig och vi drog vidare mot Södertälje. Sebbe skulle spela innebandymatch, men det höll på att sluta med att det inte blev något spelande för Sebbegubben. Jo, för när vi kom fram till Södertälje visste vi inte riktigt var vi skulle åka. Eller Sebbe visste inte, för jag vet nästan aldrig utan jag åker bara med. Det är inte ens nån idé att jag försöker, inte med mitt lokalsinne. Så vi irrade runt i Södertälje i nästan en timme, vi var även nära att hamna ända bort i Stockholm, men vi lyckades svänga av någon mil innan. Nej, det gick inte alls bra för oss. På gränsen till gråt, för oss båda, lyckades vi med hjälp av Sebbes pappa hitta rätt. Sedan kunde matchen börja.

När jag följer med Sebbe på matcher brukar det vara ganska ensamt, om inte hans föräldrar är med. Men idag fick jag en jättefin överraskning när jag satt där helt ensam på läktaren. Jo, Pau Bånge var nämligen på matchen och jag hade äntligen någon att sitta med och det var ju inte vem som helst precis. Det var jättekul att uppdatera om det allra senaste och bara att sitta där tillsammans.

Nu dags för att fortsätta med nyaste favoritserien, The Hills. Ciaooo!

The Hills

Jag har blivit helt tokig i en serie, The Hills. Eller tokig och tokig, vet inte om det är rätt ord men jag kommer inte på nåt bättre just nu. Längtar mer efter min godispåse och filmen, The love guru, som väntar. Men i alla fall, så har jag börjat kolla på den här serien. Har nyligen kollat klart på säsong ett och började på tvåan idag. Jag blir väldigt sugen på att som personerna i serien, verkligen hitta min dröm och uppfylla och leva den. Men jag har ingen aning om vad min dröm är, men det jag vet är att jag verkligen är lycklig som jag lever nu. Men en sak som jag skulle vilja förbättra, det är att träffa mina vänner lite oftare. Jag vet att det är svårt att hinna med allt, då jag jobbar nästan varje dag och måste hinna med träning. Men detta är iaf något som jag önskar...


Ciaoooo!

Snart helg

Idag har jag varit ledig hela, hela dagen. Dock gick jag upp klockan sex, gjorde i ordning mig själv och sedan frukost till Sebbe och mig. Jag har inte gått upp så här tidigt på väldigt, väldigt länge. Så ute var det helt bäckmörkt när jag skulle gå till bussen för att åka till M-köping. Under dagen har jag myst med min lillebror, Adam, och vi har haft så skoj. Men det var först efter min bror Johans innebandymatch, som jag gick för att titta på, och efter att jag hade varit hos doktorn. Jag fick resultat på prover och så som jag tidigare har tagit och allt var bra. Skönt. Angående hjärtat vet vi inte riktigt vad det är som gäller. Jag ska få göra lite hjärttester senare, men det kan också vara så att jag har ansträngningsastma.

Nog om sånt. Tack vare min underbara familj och Sebbe så klart, som senare anlände till M-köping, mår jag jättebra just nu. Blir ännu mer lycklig av allt mys. Och nu i helgen ska jag också vara ledig, och jag ser fram emot en riktigt mysig helg då Sebbe och jag ska bara rå om varandra. Känns som att vi inte har hunnit vara så mycket med varandra, trots att vi bor ihop. Men nu är det dags...

Ett härligt minne

Jag satt nyss och tänkte på nyårsafton och hur kul jag hade den kvällen. Faktum är att det blir alltid lyckat när Dahlborgen håller i festerna. Jag mindes tillbaka på hur kul vägen till Sveaparken var. Jag satt och skrattade för mig själv när jag mindes hur AnnG och jag gick och sjöng: "Abraabraham, Abraabraham.....". Ett härligt minne!

Kommentera mera!

Jag har nu fixat så att alla läsare kan kommentera. Glömde detta även förra gången jag började blogga. Men nu så, nu går det!

Till doktorn

På fredag har jag fått ledigt från jobbet, för då ska jag till doktorn igen. Fick ju ta en massa blodprov förra gången, så på fredag får jag väl resultaten på dem. Ska även kolla upp en körtel som var stor och svullen under förra besöket. Jag har försökt att känna efter om den fortfarande finns kvar, men jag har märkt att jag inte riktigt vet vad jag letar efter och var jag ska leta. Men men, vi får se hur det går.

Roadtrip baby!

Idag bestämdes det. Malin, Palmen och jag drar på roadtrip över en dag och vi åker ner till Gällstad på torsdag nästa vecka. Vi ska stanna på en massa trevliga ställen, som Jönköping och Gränna, och sen blir det besök på lager 157 i Gällstad. Det bästa är att det är med de härligaste Malinbrudarna! Ser verkligen fram emot resan.

Mardrömsdagen

Vi har en tid varit överbemannade på mitt jobb och vi fick innan jul reda på att folk var tvungna att sluta. Jag visste inte riktigt när detta beslut och besked skulle komma. Det gjorde mig väldigt nervös och orolig, jag var ett monster hemma och jag kunde inte sova gott. Så för ungefär en vecka sedan fick vi plötsligt beskedet. Några finfina personer fick sluta och den här dagen var förjävlig på jobbet. Under hela dagen kände jag mig ledsen för att det hade blivit som det blev, men det hade jag oavsett vilka som hade fått gå. Men samtidigt kände jag mig väldigt lättad och glad att få vara kvar på detta jobb. Jag hade innan varit så rädd att få sluta på detta jobb som jag verkligen tycker är riktigt roligt. Kassabitchen är kvar, yes baby!

Livet leker med liten marginal

För snart en vecka sedan skulle jag åka till jobbet som vanligt. Sandra skulle komma och hämta mig och sen skulle vi bara ta upp Fredrik på vägen till jobbet. Jag var lite sen ut till mötesplatsen utanför "Tre kronor", så Sandra hade fått vänta ett tag. Men iväg kom vi i alla fall och vi åkte hem till Fredrik. Allt var som vanligt och vi satt där alla tre med våra tankar och samtalsämnen. Rätt som det var kunde allt ha varit slut. Vi skulle köra ut på stora vägen och åka vänster till H-näs, och vi såg inte långtradaren som kan ifrån vänster så Sandra gasade och började köra ut i vägen. Jag satt i min egen lilla värld och kollade bara rakt fram, men blev plötsligt rädd när Fredrik skriker rakt ut. Jag känner Sandra bromsa och jag tittar åt vänster och ser den stora lastbilen komma i hög, hög fart mot oss. Bromsarna tar inte, utan vi glider i hög fart på snön och vi kör rakt in i lastbilen, och slår i flera gånger. Det ögonblicket var så fruktansvärt. Hade det hela hänt en hundradel tidigare hade lastbilen kört rakt in i sidan på oss, och det hade kunnat sluta fruktansvärt. Nu hade vi jättetur och ingen gjorde sig fysiskt illa. Men alla tre var väldigt upprörda efter händelsen, och jag själv mådde inte alls bra. Med blandade tankar på vad som hade hänt, vad som kunde ha hänt och vilken tur jag hade haft denna tisdagsmorgon, kände jag mig väldigt konstig. Har aldrig känt denna känsla förut och den går inte att beskriva.

Händelsen fick mig i alla fall att känna otrolig tacksamhet för allt jag har och känner i mitt liv. Men då jag vet att just denna händelse fick mig att känna denna tacksamhet, blir jag förbannad. Jag ska väl inte behöva ha en nära-döden-upplevelse för att få upp ögonen för vilket härligt liv jag lever, utan jag borde och ska för alltid vara tacksam när jag får känna allt det underbara som livet erbjuder och att jag inte råkar ut för några tokheter. Men visst var denna olycka en väckarklocka på att jag ofta tar saker i vardagen och livet för givet. Jag ser saker och ting med andra ögon nu....

Skärpning miss Wallström

Jag har faktiskt upptäckt att jag är ingen vidare bloggerska. Min vän M.Palm och jag diskuterade våra bloggar och hon sa att hon alltid brukar läsa min blogg, men att de senaste gångerna har det varit samma gamla inlägg om "Julgranen" som har synts överst på min sida. Jag är verkligen inte alls bra på att uppdatera. Vilket jag nu ska förbättra, annars är det ingen idé med min blogg och jag är nu beredd att göra ett sista försök. Det är inte så att jag tycker det är jobbigt, men jag kan aldrig få arslet ur vagnen. Jag älskar att skriva, och en blogg är det perfekta stället att uppfylla mina skrivbehov. Jag behöver bara komma över min lathet.